sidan 1 2 3

Inlägg 14 dec-01:
Hej brevlådan

Då och då kommer frågan upp om för- och nackdelar med olika sorters smiskredskap. De vanligaste alternativen är kanske björkriset och rottingen. Sen finns förstås också det enklaste av verktyg, som alltid finns till hands - ja just det - handen.

Även om det säkert ligger något i att olika smiskverktyg gör ont i stjärten på olika mer eller mindre bra sätt, så undrar jag ändå om det inte till stor del är en fråga om psykologi.

Fantiserandet runt smisket är viktigt för att det rätta stämningsläget ska infinna sig. Jag uppfattar det så att en flicka måste försätta sig själv i ett sorts mottaglighetstillstånd för att kunna ta emot smisket på ett positivt sätt. Och då kan det ha betydelse vilka associationer olika smiskredskap för med sig.

Vilka tankar får en flicka när hon blir tillsagd att gå ut i skogen och göra i ordning ett ris? Jag vet inte så noga, men vi har det gamla talesättet om att "binda ris åt egen rygg". Nog symboliserar det en total följsamhet som innebär att flickan samarbetar i projektet och är medveten om risets nytta (fast under högljudda protester).

Smisk med ris blir på så sätt inte bara en stunds aga utan det växer ut till en historia med (njutbara) minnesbilder från en svunnen tid då flickor var lydiga och gjorde som de blev tillsagda.

Det finns också något enkelt okonstlat hos riset som kanske talar till flickans känsla för lantliga naturupplevelser. Det är något "sunt" över riset som kanske också förknippas med dess välgörande användning under bastubad.

Rottingen ger troligen betydligt "hårdare" associationer. Kanske till sträng uppfostran i engelska skolor. Här är det fråga om disciplin, inte om den något snällare form av samarbete som riset kan innebära. Flickan som får smisk med rotting förutsätts inte medverka på annat sätt än att hon själv får dra ner byxorna och hålla stjärten stilla.

Rottingen gör kanske inte mer ont än björkriset (allt beror naturligtvis i första hand på hur hårt smiskaren slår), men det låter mycket "elakare" och det gör nog att flickan måste koncentrera sig själv mera på att ta emot om hon ser framför sig en rotting som snart ska drivas in i hennes stjärt. Lite smisk med riset kan hon ta lättare på, fastän det kan göra minst lika ont.

Ännu mer avspänt är tanken på handsmisk. Det är den snällaste formen som får en att tänka på små olydiga flickebarn som tillrättavisas på ett vänligt sätt. Fast så fel! Handsmisk kan minsann ta ordentligt om smiskaren vill ha det så.

Det kunde vara intressant att höra kvinnornas egen syn på hur de påverkas av de olika "runt omkring tankar" som olika smiskverktyg kan sätta igång.

Hälsningar, Puffe


Inlägg 8 dec-01:
Hej alla vänner av smisk!

Undertecknad som efter mången kontakt med alla fina och underbara människor som representerar "insekterna" såväl Hans som kvinnorna kring honom, vill gärna så här öppet ta tillfället i akt att tala om för alla som öppnar upp denna sida hur mycket dessa människor betyder för alla oss som bejakar agan som en fantastisk terapi för att komma i takt med sig själv i denna vår så uppstressade tid. Att "tvingas" lägga upp sig med nerdragna byxor för att mottaga en kärleksfullt utdelad aga är så underbart och fantastiskt att ord inte finns för att beskriva det. Jag kan också varmt rekomendera de filmer som dessa fantastiska kvinnor med hjälp av allas vår mästare Hans har spelat in det är varma och fina filmer som visar den goda sidan av aga inte den dåliga som beskriver våld och tvång för vi får naturligtvis inte blunda för att det finns en sådan sida också . Men i händerna på Hans och de underbara kvinnor som omger honom är riset och rottingen så fjärran misshandel som man kan komma. Jag älskar dessa människor och hoppas att fler människor skall upptäcka dem.

Hälsningar

Bertil

Svar:
Tack Bertil,
för uppskattning och uppmuntran.
Hans och Kvinnorna



Inlägg 8 dec-01:
Hej Hans

Tack för ditt långa svar. (Se 23 nov)

Jag tänkte berätta lite om hur jag upplever det här med smisk i min vardag, och försöka förklara varför det lockar mig. Kanske det kan hjälpa andra kvinnor, som drömmer om det men inte vågar. Jag har alltid haft en diffus längtan efter att träffa en man som jag vågar låta behandla mig som KVINNA. Långt inom mig har jag haft den känslan att mannen är starkare än kvinnan. Men det är ändå kvinnan som styr mannen. Förstå mig rätt nu. Det ska finnas så mycket respekt mellan man och kvinna så man inte missbrukar det. Och nu skriver jag utifrån mina egna tankar och känslor. Det är ingenting jag säger är för alla.

Jag har träffat en sån man nu. Han är starkare än mig, men jag TILLÅTER honom att fostra mig. Hade han inte varit som han är, hade jag aldrig tillåtit det, då hade vi aldrig hamnat i den situationen ens, att frågan hade kommit upp.

Från första dagen jag träffade honom har varje dag varit ett äventyr, så längtan efter äventyr har jag inte.....jag har det redan...*ler*. Vårt liv tillsammans är och har aldrig varit enahanda. Han är en underbar man, som pysslar om mig, ger mig rosor och ser till att jag mår gott. Vi har alltid haft en spänning mellan oss. Vi kan låsa fast varandra med ögonen, och det går runt i magen av spänning. Det är som om vi mäter varandras styrka. Och det här med smisk har blivit en extra krydda i en för övrigt fullkommlig relation.

Set som händer när jag varit olydig är en annan sida av alltihop. Han blir irriterad och jag blir osäker. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Han talar då om för mig att jag ska få smisk. Att varken han eller jag mår bra av att t ex mitt humör är som det är. Jag kan va väldigt obstinat och trotsigt tjurig emellanåt. Helt orealistiskt. Så tar han fram en stol, och redskap. Jag känner mig nästan förlamad. Och känslorna inom mig är många. Han säger åt mig att ta av mig byxorna. Han får säga åt mig ett par gånger, innan jag kommer mig för att göra det. Sen säger han åt mig att lägga mig på hans knä. Men det slutar med att han får ta i mig och hjälpa dit mig. Jag kan inte föklara känslan jag har. Jag bara känner att jag kan inte opponera mig, trots att jag vet att det kommer att göra SÅ ont.

Jag är en analyserande människa, som dom flesta kvinnor...*ler*....Och jag kommer att fortsätta analysera varför jag känner som jag gör när jag får smisk.

Kramar / Zaryna

Fråga 7 dec-01:
Hej Hans!

Jag måste fråga. Kan man smiska ute så där fritt uppe i dina trakter? Du har en sån härlig utomhusscen i "GivetRis”. Och i "StjärtAga” håller ni till vid någon sjö och smiskar hej vilt.

Min sambo och jag är friluftsmänniskor förutom att vi är smiskvänner. När vi är ute i naturen kan vi ibland få sån lust till smisk. Men inte går det. Vi bor i Stockholmstrakten och det är människor överallt. Ser man inga så förstår man att de ändå finns inom hörhåll.

Så jag måste fråga. Kan man smiska fritt utomhus var som helst hos dig? Eller är det bara på ställen som du känner till?

Svara helst i brevlådan.

Klas
Utediggare

Svar:
Ja, precis var som helst kan man väl inte smiska utomhus här. Men på många ställen. Här uppe är det ofta långt mellan lador och hus, som skalden Dan Andersson skriver om våra trakter.

Du får komma hitåt när det blir sommar. Den vackra sjön i ”StjärtAga” kan jag visa Dig. Och de klippiga bergen i ”GivetRis” är det inte långt till. Där är det pampigt och ni kan säkert ordna ett härligt smisk där.

Hör av dig när lärkorna börjar sjunga.

Hans
Utesmiskare

Fråga 23 nov-01:
Hejsan.

Jag har äntligen hittat en man som har dom rätta egenskaperna. Han är mentalt starkare än jag, och han får mig att känna mig som hans kvinna. Vi har varit tillsammans ca ett år, och haft det stora privilegiet att kunna delge varandra våra drömmar och intressen. Jag upptäckte till min stora förvåning att jag var intresserad av smisk. Jag var inne på din sida en gång bara på skoj, och upptäckte att jag blev mer och mer intresserad. Tankarna på att få smisk av min karl, lämnade mig inte. Det blev en pina till slut. Efter ett tag pratade jag med honom om det, och han försökte verkligen. Så jag fick smisk ett par gånger, men han kände att han inte klarade av det, och jag blev besviken.

Nu några månader senare, har han kännt efter och smakat på tanken själv, och börjar känna att han vill tämja mig. Jag är ganska obstinat och provocerande. Vi har alltså tagit upp det igen, jag har nu fått smisk två gånger, och ikväll blir tredje. Vi har provat handsmisk, kändes ganska mycket, men inte alls i närheten av min gräns. Vi har provat bälte, kändes lite mer, men han är inte van och vill inte slå för mycket. Ikväll blir det björkris. Jag har själv varit ute och plockat det. Gick ut glad i hågen och fick tag i några fina kvistar. Jag satt där och gjorde iordning dom när jag började fundera vad jag egentligen har gett mig in på. När jag sen stog här i köket och band om riset och provade det på handflatan, så började jag verkligen känna nervositet. För det verkar inte alls i närheten av varken hårborste, handflata eller bälte. Jag har hört talas om att risbastu ska va nåt alldeles speciellt, och har varit nyfiken på det. Men nu börjar jag ångra mig. Jag vet att jag inte kommer undan, och kvällen närmar sig.

Nu har jag en fråga till dig Hans.

Vad är det hos oss kvinnor som gör att vi vill ha smisk. Det blir som ett gift i blodet. Det är nåt jag längtar efter, trots att jag vet att det gör ont så fruktansvärt. När man väl ligger där så ångrar man sig samtidigt som man inte vill att han ska sluta.

Jag vet att han gör det för att han älskar mig mycket. Och jag har märkt nu efter ett par gånger att nånting har förändrats hos mig. Jag känner mig kärleksfullt omhändertagen, men ändå inte mästrad. Han skulle aldrig drömma om att verkligen göra mig illa, alltså känslomässigt illa.

Berätta vad som händer inom oss kvinnor när vi får smisk. Och varför vi längtar så efter att få det. Och varför vi känner som vi gör när vi har fått det.

MVH

Zaryna

Här kommer också ett tillägg som kom dagen efter:
Ja, nu har jag fått min första risbastu, och jag måste säga att det var annorlunda.

Och jag har även märkt att jag har förändrats. Gentemot min man. Jag mår så mycket bättre. Känner ett inre lugn. Det är nåt knepigt med det här att få smisk.

Ja, det går bra att använda namnet Zaryna. Och jag blir stolt och glad att ni vill lägga ut mitt brev på hemsidan, och att ni tyckte det var givande.

Många kramar till er alla....

Zaryna

Svar:
Zaryna.

Tack för ett fint brev. Du skildrar så bra hur det varit i er relation. På väg till det fullbordade smisket kanske man kan säga. Säkerligen känner några igen sig i det Du beskrivit. Och till några andra kanske det ger impulser hur de själva kan göra.

Orsakerna till att många kvinnor har en mer eller mindre medveten längtan efter att få smisk är säkerligen många. Och säkerligen också lite olika från kvinna till kvinnas

Det finns ju hos människan en lust att söka sig till det lite äventyrliga, det okända, det lite farliga. Det trygga och lugna är något man kan längta till när man lever i något alltför äventyrligt och farligt. Men är man allt för invävd i det trygga och lugna känner många kvinnor att de liksom kvävs i det.

Det äventyrliga och okända och farliga kan man ju söka på många sätt. Börja hoppa fallskärm eller klättra i branta berg till exempel. Men för de flesta är det kanske inte så lätt att praktisera.

Hoppa fallskärm och klättra i berg och annat liknande är också ganska opersonligt. Det ger just ingen närhet till en annan människa. Och just närhet är något som de allra flesta kvinnor längtar efter. Det är då ganska självklart att den äventyrliga, farliga närheten som är när man lever i en smiskrelation lockar många kvinnor.

Hos många människor finns också en önskan att utvidga sina gränser. Att känna att man klarar av och kan genomföra mer än man just nu tror. Då kan man för all del ge sig ut på världsomsegling ensam med sin man. Förutsättningen är dock att man har en tillräckligt bra segelbåt. Och det är ofta svårare att skaffa en sådan än ett björkris. Dessutom skall man ha råd att vara borta ett år. Den där risbastun kräver bara att man har råd att ägna en timme åt den. Och även om det blir så mycket som 6 timmar i veckan blir det mycket mindre än årets alla timmar.

Behovet av smärta är givetvis svårt att tala om. Vi utgår från att vi alltid försöker undvika smärta. Men om vi modifierar det och säger att vi oftast försöker undvika smärta har vi kvar en liten bit som längtar efter eller söker smärta. Förr i världen fick man det behovet mer än väl tillgodosett när man skulle klara av livets och vardagens alla svårigheter.

I vår tid när vi trycker på knappar och vrider på små rattar för att tvätta, prata med vänner, hålla värme i huset och förflytta oss vart vi vill blir det sällan svårigheter av det slaget som ger någon smärta. Alltså kroppslig smärta. Den psykiska kan vi ha övernog av.

Möjligen kan det vara så att smärtbehovet är större hos kvinnor än hos män. Eftersom nu kvinnor är skapta att föda barn. Vilket på många sätt är förbundet med smärta.

Många kvinnor som lever fram sitt behov av att få smisk, säger att den hanterbara smärta som de upplever i samband med smisket är förlösande och befriande, tillsammans med alla andra upplevelser som smisket ger dem. De känner att de väcks ur något bedövande, förlamande, som de får i sig i arbetslivets och den övriga vardagens ofta monotona och enhanda värld. Över huvud aktualiserar smisket både känslor och förmågor på ett så påtagligt sätt.

Om det nu är vanskligt att tala om behovet av smärta är det givetvis ännu vanskligare att tala om att kvinnor kanske har ett behov av att bli satta på plats. Men eftersom nu du, och andra som läser det här, kanske sitter ensamma hemma - kan vi väl våga oss på att fundera lite kring det.

Många kvinnor längtar efter någon som styr, bestämmer, säger ifrån. Naturligtvis inte i alla sammanhang. Men att denne någon gör det ibland. Och då på ett konkret, påtagligt sätt. På ett sätt som tvingar henne att foga sig och underordna sig. Och vad vore bättre för detta än en smiskrelation? Där kvinnan får leva ut detta, låt oss säga 6 timmar i veckan. Är det en lagom ranson?

Det finns många fler förklaringar till att många kvinnor längtar efter att få smisk. Och att vissa ser till att få sin längtan förverkligad. Man jag tycker att de förklaringar jag givit här mer än väl räcker till för att du och andra kvinnor skall släppa lös er smisklust och skapa fram så mycket som möjligt med den. Lycka till!

Sen är det ju också så att man inte behöver motiveringar och förklaringar till allt. Varför tycker man om Jarlsbergost mer än någon annan ost? Varför tycker man om rosa färger? Varför tycker man om att klättra i berg?

Någon har sagt: "Poesi har rätt att vara poesi liksom vetenskap har rätt att vara vetenskap." På samma sätt kan man säga: "Smisk har rätt att vara smisk liksom gymnastik har rätt att vara gymnastik."

Att sen vissa av oss tycker att smisk är den bästa poetiskt vetenskapliga gymnastik som vi kan tänka oss må väl vara oss förunnat.

Lycka till, du och alla andra smiskglada kvinnor.

Hans

Fråga 2 nov.-01:
Hej Hans.

Jag är en tjej på 26 år som får smisk av min kille. Det började när vi träffades för ett halvt år sedan. Jag har aldrig fått smisk av någon förut. Jag fantiserade lite om det när jag var i början av tonåren när jag varit dum på något sätt. Men jag klarar bara handsmäll. Det är skönt på något sätt. Men nu vill han använda riset också. Han har gjort det ett par gånger men det klarade jag inte. Han vill att jag skriver till dig och frågar vad vi skall göra.

En risrädd tjej


Svar:
Du Risrädda.

Handsmäll är inte det sämsta det. Det var ju sånt som det var mest av på den tiden aga var en självklar del i uppfostran. Och räckte det till då så räcker det väl nu också. Och man kan ha mycket trevligt med handsmäll.

Men det är väl så att så din Din kille vill gå vidare. Vi är ju ofta så vi killar och karlar. (Rätt trevligt eller hur?) Kan Ni inte pröva med något annat smiskredskap. En smidig linjal t.ex. Ett riktigt smidigt ridspö. (Svårt att hitta ett sånt bara, tycker jag.) Flugsmälla använder en del.

Men vad Ni än prövar så får han lov att börja försiktigt. Så Du hinner med att vänja Dig.

Det är likadant med riset. Han måste pröva det väldigt försiktigt i ändan på Dig. Det går att nyansera så fint just med riset. Och det vore väldigt bra om Du lärde Dig att ta emot rissmisk. För rissmisket ger en alldeles speciell upplevelse, känsla, eftersmak. Som är annorlunda än med handsmäll.

Sen är det säkert så att Din kille längtar efter att tämja Dig lite mer effektivt. Och då behövs riset. Visst vore det skönt att bli tämjd? Ja,ja. Du får säga nej. Fast vad tycker Du innerst inne?

Pröva Er fram. Hör av Dig igen.

Hans

Tillbaka till första brevsidan

Tillbaka till Smått o Gott
Tillbaka till Startsidan