Detaljerat referat av vad som sägs och visas i TV3:s program Insider med bemötanden (Programmet sändes 17 oktober 2002)

Nedan följer en detaljerad utskrift direkt från programmet Insider i TV3. I stort sett allt i programmet är nedskrivet. Speakertext och vad de intervjuade kvinnorna har sagt i programmet återges ordagrant och är blåmarkerad för att tydligt särskilja den från våra kommentarer. Texten följer också exakt programmet vad gäller följd och händelseförlopp.

Kommentarer av Hans Scheike och Brita Sylvan återges med svart text. I det fall det skrivs ”vi, vårt, oss” och liknande, menas Hans Scheike, Brita Sylvan och Agneta Ogebratt, dvs vi som utpekas som Hans Scheike och kvinnorna.


Speakertext: Med hjälp av bl a dolda kameror granskar dom ljusskygga verksamheter i det svenska samhället. Det här är Insider.

Robert Aschberg inleder programmet med att säga att “man inte vänder sig mot vuxna kvinnor som frivilligt är med i udda sexlekar”. Han säger: Det vi vill visa är att Hans Scheike och de äldre kvinnorna i hans närhet systematiskt söker och drar in svaga, unga, osäkra kvinnor. De är kvinnor som först får löften om värme och omtänksamhet och sedan utnyttjas brutalt och hänsynslöst.

Denna presentation upprepas av Robert Aschberg flera gånger i programmet.

Redan här måste med kraft påpekas att dessa två kvinnor, som intervjuas i programmet, helt frivilligt, mycket entusiastiskt och på eget initiativ, har velat få smisk. De har aldrig fått ”löften” om något annat. Det finns nog knappast någon man som är så känd för att smiska som Hans Scheike. Båda dessa kvinnor visste i hög grad detta och det var därför de tog kontakt. Han har aldrig uttalat löften om att ge värme och omtänksamhet. Däremot är Hans Scheike en varm och omtänksamhet människa, och det kan väl knappast läggas honom till last. Och det är han vare sig man känner honom i 2 timmar, 2 månader, 2 år, 5 år eller 25 år. Hans värme och omtänksamhet avtar inte. Om det är något som avtagit så är det hans lust att smiska och om det är något som kvinnor blir missnöjda med så är det att han smiskar för lite. Vilket också båda dessa kvinnor uttryckte på den tiden de hade kontakt med Hans Scheike.

Sedan får man se en bild av en ”svartsotad” flicka som dystert och med anklagande röst uttalar sig. Det är ”Maria”.


Maria berättar: Det var en varm sommardag. Jag skulle klä av mig i en tunn liten klänning. Nu vill dom att flickan byter till en annan klänning. Nu är hon bara flickan. Nu har hon inget namn. Nu sätts kedjor om halsen, osv”

Hon hade namn hela tiden vi hade kontakt. Hon kallade sig själv för Elin och det kallade vi henne också för. Omväxlande med Ru. Att hon skulle kallats flickan eller var namnlös är rena påhittet. Några kedjor har verkligen heller inte förekommit. Det hon beskriver var ett rollspel som hon i hög grad själv var delaktig i och hon tyckte det var underbart när det hände, vilket hon uttryckte i stunden och då hon berättade om det efteråt.


Speaker: Redan under fängelsevistelsen börjar han knyta nya kontakter med unga flickor som han sedan manipulerat och utnyttjat sexuellt. Insider har träffat två av de unga flickor som nyligen utsatts för sexuella övergrepp och misshandel av Hans Scheike och kvinnorna.

”Nyligen” är en sanning med modifikation. Med Lisa upphörde i stort sett kontakten för 9 år sedan, då hon började på folkhögskola (hösten 1993).

Med Maria upphörde kontakten successivt på våren år 2000, alltså för snart 3 år sedan. Hon kom på ett kort besök sommaren 2000 sedan dess har vi haft mycket sporadisk kontakt som bestått i att hon skickat små brev och SMS och ringt någon enstaka gång.

Det bör också betonas att Maria aldrig bott här. Hon bodde i sin egen lägenhet, 50 mil härifrån, under hela perioden vi hade kontakt med henne. Hon kom hit på besök ibland, kanske sammanlagt 7-8 gånger under det år vi umgicks med henne. Och hon stannade som mest en vecka, oftast bara 3-4 dagar per gång.

Sexuella övergrepp och misshandel har ingen av kvinnorna varit utsatta för, varken ”nyligen” eller för länge sedan.


Maria berättar: Hans höll fast mig i håret. Då han inte kunde det längre försökte han trycka ner mig med hela sin tyngd. Det kändes verkligen som om jag skulle dö. Jag skrek allt vad jag kunde. Jag tänkte att nån måste hjälpa mig. Nån måste hjälpa mig härifrån. Brita, Agneta och en annan ung tjej kom upp då. Då hade han mitt huvud ihopklämt mellan sina ben och så bara slog han allt vad han kunde. De stod där och skrattade och tyckte bara att det var roligt.

Det hon berättar är mycket, mycket främmande för hur Hans bemöter en kvinna. Ingen har någonsin hört henne ”skrika allt vad hon kunde”. Att ”Brita, Agneta och en annan ung tjej” bara skulle stå och skratta åt hennes desperation är fullständigt osannolikt. Hur kan hon i så fall vara så omdömeslös att hon, efter att detta hänt, skriver brev om hur mycket hon längtar hit, skriver att ”det är hos er livet finns”, och att hon vill hit igen? Och inte bara skriver att hon vill hit, utan faktiskt också kommer resande den 50 mil långa vägen hit. Risken borde ju vara mycket stor för att detta hemska ska upprepas. Betänk att hon hela tiden bott i sin egen lägenhet 50 mil bort. Det var ett stort företag att ta sig till oss per tåg. Har inte TV3 någon rimlighetskontroll alls innan de släpper en utsaga av detta slag ut i etern?


Speaker: Efter att Scheike kom ut ur fängelset bosatte han sig åter på Bågengården och där fortsatte övergreppen.

Vilka övergrepp då? Vad vet TV3’s speaker om det?


Lisa berättar: Det kunde gå så långt att alla tre höll i mig och misshandlade mig. Örfilar, riva i håret, spotta på mig.

Ännu några osannolika lögner. Om det nu hade varit så, varför slängde sig Lisa på golvet och grät när vi försökte förmå henne att börja på folkhögskola? Varför ville hon till varje pris bo kvar hos oss? Varför skrev hon i brev att hon längtade tillbaka så väldigt mycket? Varför talar hon om hur fint det är med oss i sina ljudband som hon talade in på den tiden hon inte blivit påverkad av en avprogrammerare (vilket hon blev 9 år senare)?


Speaker: Gården besöks regelbundet av ett flertal äldre män, som enligt uppgift till Insider deltar i övergreppen och dessutom betalar för det.

/Och så visas bilder på en god vän som råkade vara på besök den dagen reportern från TV3 var där och smygfilmade./

Att det skulle ha
funnits ett ”flertal äldre män” som deltagit övergrepp är en ren lögn. Våra vänner har rätt att vara våra vänner. De ska inte behöva riskera att pekas ut som några som gör sexuella övergrepp och misshandlar kvinnor bara för att de upprätthåller sin vänskap med oss.


Avprogrammerare Åke Wiman: Det var en chock att märka hur omfattande verksamheten var och sett ur manipulationssynpunkt var det intressant att se att han följde samma mönster som andra s k religiösa grupper när det gäller att manipulera sina medlemmar.

Här har vi pudelns kärna. I detta uttalande avslöjar avprogrammeraren Åke Wiman sina egna fanatiska fördomar mot det han tror är ”sekter” (som han här av försiktighetsmotiv kallar ”s k religiösa grupper”). Han är själv så manipulativ att han tror att allt samröre mellan människor är manipulativt. Han är så omedveten att han inte vet att påverkan alltid sker mellan oss människor, i alla miljöer, vare sig det nu gäller inom en familj, en kamratkrets, en arbetsplats, ett idrottsligt engagemang, en politisk förening. Och människans frihet är att kunna välja de människor man vill låta sig påverkas av, dvs de man känner samhörighet med, de man sympatiserar med, de man trivs tillsammans med, där man får den stimulans man vill ha. Uppenbarligen är det för Åke Wiman något oacceptabelt och orimligt att det finns människor, unga som gamla, män som kvinnor, som har ett eget genuint intresse för smisk. Han förstår inte heller att den som har detta intresse gärna söker sig till likasinnade. Precis som andra med ett specifikt intresse, typ golf, bergsklättring, fiske, homosexualitet, söker sig till varandra.


Lisa säger: Dom är pedofiler. Psykopatiska pedofiler, som saknar helt insikt i vad de gör mot andra människor. Och det sjuka är att de dessutom har mage att påstå att det de gör mot andra människor är positivt och kärleksfullt.

Man kan i detta uttalande tydligt spåra avprogrammerarens tolkning av vilka vi är. Lisa, liksom Åke Wiman, har svårt att hålla reda på vad en pedofil är. Kanske beror det på att de så intimt tillsammans penetrerat och arbetat fram alla dessa anklagelser och lögner som kvinnorna i programmet så lättvindigt slänger ur sig? Hur kan det annars komma sig att hon har en så diamentralt annan uppfattning om hur livet varit hos oss nu, 9 år efteråt, än hon hade när hon var mitt upp i det, och verkligen upplevde hur det var. Något som framkommer i ett flertal brev hon då skrev till oss.


Gullvi Sandin, leg psykoterapeut, RFSU: Påståendet att smisk och de metoder som används av Hans Scheike är en behandlingsform måste man förstås eftertryckligt ta avstånd från. Det här är inte en behandling, det här är ett utagerande av sadistiska impulser som man har gjort till en ideologi. Det är en sekt som det handlar om.

Mycket märkligt att en person från RFSU och tillika psykologisk rådgivare i parrelationer inte vet mer om smisk. Det är verkligen uselt. En så fullständig inkompetens inom ett område som är så känt och praktiseras av så många. RFSU står trots allt av tradition för vidsynthet och öppenhet inför individuell utlevelse av den inre personligheten. Hennes prat om utagerande av sadistiska impulser är ett rent kränkande av alla oss som i smisk funnit en berikande form för ett nära och innerligt möte och en livgivande källa till glädje för de som vill delta. Alla vi smiskintresserade vet också att den absoluta grunden i ett smiskmöte är att alla inblandade själva vill vara med om det.

Det är också ytterst oansvarsfullt och oproffessionellt att så kategoriskt och tvärsäkert yttra sig om människor hon inte ens har träffat eller pratat med. En person i hennes ställning måste med nödvändighet på ett objektivt och öppet sätt först ta reda på förhållandena innan hon fäller sina omdömen. I synnerhet innan hon går ut i ett medium som TV.


Speaker: I många av de reportage som gjorts har Hans Scheike givits utrymme att utveckla smisket som terpaiform. Och detta har bidragit till att Hans Scheike kunnat knyta nya flickor till sig, varefter även dom utsatts för misshandel och grova sexuella övergrepp.

Det är ytterst få reportage som varit objektiva och utan fördomsfulla snedvinklingar. Inget av dessa ytterst få reportage har skapat några nya kontakter. Däremot har Insider-programmet i TV3 givit oss en skur av brev. Inget program och ingen artikel har fått så många unga kvinnor att skriva till oss som Insider i TV3.


Lisa säger: Jag kom i kontakt med Hans Scheike och resten av gruppen när jag var 15½ år. Det var 1989. Jag hade sett TV-programmet Rekordmagazinet. Där gruppen själv fick visa sitt idylliska liv och hur missförstådda de var. Programmet fick mig att impulsivt söka upp dem. Och jag minns att jag i första brevet skrev och frågade om det var sant det som sas och att jag skrev att jag inte var intresserad av att få ris på stjärten. Vilket de pratade om i programmet.

TV-programmet Rekordmagazinet visade sannerligen inte upp vårt liv som någon idyll. Tvärtom. Och det talades i hög grad om det smisk och de övergrepp man ansåg att Hans Scheike och kvinnorna kring honom hade gjort. När Lisa skrev var hon väl inläst, visste precis vad som hade skrivits i tidningar och pratats i TV. Att påstå något annat är ren lögn. Det var en oerhörd kampanj på den tiden med de mest förfärliga redogörelser om hur hemska vi var. Och Lisa hade i hög grad tagit del av dem. Vem kunde för övrigt undgå att göra det?

Lisa säger i TV3 att hon i första brevet sagt att hon inte var intresserad av ris på stjärten. Precis tvärtom vad hon i verkligheten skrev. Vi har kvar en ljudbandsinspelning där hon berättar att
”redan i första brevet skrev jag om att jag ville ha ris på stjärten”. Här ljuger alltså Lisa igen.

Här måste också förtydligas: Lisa tog kontakt med Hans Scheike genom att skriva ett brev. Därur uppstod en brevväxling som pågick i ett par år. Hans Scheike träffade henne första gången när hon snart skulle fylla 18 år. Vi kvinnor träffade henne några gånger, högst sporadiskt, före dess. Och hon ringde till oss då och då. Det var alltid hon själv som tog kontakt, genom att skriva brev, eller ringa upp.

Maria berättar hur hon ringde nummerbyrån, frågade efter Hans Scheike, fick tag på numret och ringde upp. Hon visste mycket väl vad Hans Scheike var känd för. Och det var just det som han var känd för som lockade henne att ta kontakt. Det var inte genom internet, inte genom någon tidningsartikel, utan en ren impuls från henne själv. I en av hennes första brev till Hans skriver hon: ”Jag tänker på hur det kittlar i hela kroppen på mig när jag tänker på att få lägga upp mig och få smisk på stjärten.” (Brevet daterat 11/6-99 finns bevarat hos oss).


Lisa: Efter brevet kom omedelbart svar. Han talade om hur bra jag var, hur unik jag var.

Speaker: Flickan (hänsyftas på Lisa) blev vid 15 års ålder ett lätt offer för den snart 70-årige Hans Scheike, trots att han satt i fängelset. Eftersom Lisa befann sig i en osäker fas i livet kunde han brevledes sakta och omärkligt få henne i sitt våld på samma sätt som han övertygat ett flertal andra flickor.

Hans Scheike tillskrivs enastående förmågor som genom brev lyckas få unga kvinnor så i sitt våld att de tillåter att han både misshandlar dem och begår sexuella övergrepp mot dem, utan att de på minsta sätt visar att de tycker det är fel eller försöker dra sig undan från det. Och dessutom åker de till honom, gång på gång, för att åter och åter utsättas för ny misshandel och nya sexuella övergrepp. Ja, man måste säga att det i så fall handlar om en fullständigt övernaturlig skicklighet i att formulera brev. Ja, så övernaturlig är förmågan att den inte finns, annat än i lögnernas värld eller i hysteriska ”sekt”-motståndares förvillade hjärnor. I verkligheten var Lisa så oerhört fascinerad av smisk och de möjligheter som smisket kunde ge henne. Därför fortsatte hon att skriva till Hans, därför pratade hon in ljudband till Hans och till Brita, där hon uttryckte den glädje hon kände inför vår livsstil och oss allihopa. Det var därför hon ville komma till oss. Det var därför hon ville stanna hos oss när hon bodde där. Det var därför hon var förtvivlad när vi ville att hon skulle börja på folkhögskola och flytta från oss. Det var därför hon ringde och skrev brev åter och åter och åter igen.


Speaker: Med hjälp av breven arbetar Hans Scheike lyhört och metodiskt för att övertyga de oftast trasiga och sökande flickorna att bara han har lösningen på deras problem.

Det finns inget i breven som handlar om detta. Påståendet är helt absurt. Breven handlar för det mesta om allt mellan himmel och jord. Vardagliga händelser, naturen, katterna, jobben i trädgård och hus, människor som kommit på besök, osv, osv. Så trasiga har vi aldrig märkt att någon av de som tagit kontakt med oss har varit. Och de problem de uttryckt har mest handlat om dåligt självförtroende och känsla av att inte passa in i den värld de levde i, problem som en otrolig mängd människor har. Vem är för övrigt utan problem?

Vad Hans uttrycker i breven är att personen ska tro på sig själv, tycka om sig själv och forma sitt liv efter vad den innerst inne vill och tycker om. Sedan finns också några brev som är mer dynamiska och som är rena smiskfantasier. (Naturligtvis är det dessa som TV3 läser mest ur.) De aktuella kvinnorna tyckte båda mycket om just dessa dynamiska fantasibrev och svarade glatt och villig upp på dem, bl a genom att själva skriva sina fantasier. TV3’s brevuppläsare får dessutom de mest omtänksamma och varma meningar att låta manipulativa och förfärliga.


Lisa: Efter hand så smyger sig de här elementen in i en. Han förklarar att riset var så bra. Och att när det gällde relationer och killar så sa han att jag skulle inte hitta några killar som matchade vad jag behövde. Det var bara de (Hans och kvinnorna) som kunde erbjuda mig ett gott och meningsfullt liv.

Skitsnack! Det var Lisa själv som var så otroligt intresserad av smisk och det som hör till smisk. Och det var hon ända från början. Det var därför hon tog kontakt. Hon var t o m så intresserad att det blev jobbigt för oss. Hon ställde så enorma krav på att vi skulle smiska henne och ägna oss åt henne och göra dynamiska saker med henne. Detta pratar hon själv om i ljudband som vi har. Detta blev med tiden svårt och vi försökte få henne att börja på folkhögskola. Hon blev helt förtvivlad och ville inget hellre än att bo kvar med oss. Så småningom började hon i alla fall på folkhögskola ca 20 mil bort, medialinjen. Hon skrev i brev på brev att hon vill komma tillbaka och vara med oss. Att hon inte ville tappa kontakten. Vi gjorde allt för att hon skulle träffa och knyta nya kontakter med andra människor. Detta finns dokumenterat i brevväxlingar vi har sparade. Hennes påståenden i TV3 blir helt absurda i förhållande till hur det i verkligheten var. Det är rena lögnerna och efterhandskonstruktioner hon presenterar där.


Psykoterapeuten Gullvi Sandin: Det handlar ju om metoder som är väldigt välkända från sektsammanhang. Man skapar ett beroende, åstadkommer ett förtroende där det oftast finns med en intuition och känslighet för hur långt man kan gå och vad den andra personen behöver.

Det var just ett beroende vi ville undvika. Vilket tydligt framgår i brev. Både Lisa och Maria uppmanades att gå sin egen väg. Både två ville väldigt gärna bo med oss, men vi avstyrde och fick dem att söka sig egna vägar. Denna beskäftiga psykoterapeuts ogrundade påståenden är verkligen djupt kränkande.


Speaker: Allt eftersom korrespondensen fortlöpte lyckades Hans Scheike övertyga Lisa att bara lyssna på hans råd och ta avstånd från hennes föräldrar och vänner. Efter hand hårdnar ofta tonen i hans brev och han blir befallande. Samtidigt som flickorna han brevväxlar med blir mer övertygade och underdåniga.

Detta är så långt ifrån sanningen man kan komma. I brev från Lisa pratar hon om att hon nu, sedan hon fått kontakt med oss, lyckats få så mycket bättre förhållande till föräldrarna. En av Hans Scheikes många goda egenskaper är att han hjälper människor att förstå andra människors olika väsen och acceptera och tycka om att föräldrarna är som dom är. Lisa fick tack vare Hans en förståelse för både sin mamma och pappa som hon inte haft. Och hon kom att förstå att man inte kan ställa orimliga krav och förväntningar på dem. Detta framgår i brev från Lisa. T ex säger hon på ett ställe ”Jag håller med, pappa är trevlig. Det var hon själv som var i opposition mot föräldrarna och vi som försökte få henne att se positivt på dem. Hon säger också att hon aldrig haft så bra kontakt med sin pappa som nu (när hon haft kontakt med oss i flera år).

Även Maria pratar om att hon fått så mycket bättre kontakt med sin mamma och även sin pappa. Detta finns dokumenterat på en videoinspelning vi har.

Det finns ingen ton som hårdnar. Tvärtom. Om breven ändrar karaktär så är det i så fall mot det mer vardagliga. Allt eftersom man lär känna varandra blir tonen mer vardaglig och rör sig kring gemensamma frågor, som vad den eller den gör eller har gjort, vad som händer i trädgården, vad som är på gång över huvud taget.

Påståendet att kvinnorna efter hand blir mer underdåniga är verkligen absurt. Såväl Lisa som Maria blir tvärtom alltmer modiga, fria och självständiga efter hand som kontakten fortskrider. De hittar mer och mer sina egna intressen och engagemang. Vilket också framkommer i ljudband, videoband och breven, där det pratas mycket om vad de håller på med. Maria gick ju på skola i sin hemstad 50 mil bort under hela tiden kontakten varade. Mesta tiden bodde hon hemma hos sig och sysslade med det som rörde skolarbetet. Lisa gick ju också så småningom på folkhögskola och det finns brevväxling sparad från den tiden.


Lisa: Konflikten mellan mig och mina föräldrar använde de oerhört skickligt och mycket. De svartmålade dem. Och psykologiskt liksom slängde dynga på dem och skriva ner dem. På så vis fick de mig ganska snart att vilja lämna det livet som jag hade.

Lisa måtte ha hamnat i ren minnesförlust. Eller har hon månne blivit påverkad av någon som har denna idé om det han tror är sekter? I själva verket gick det åt mycken tid att försöka försona Lisa med sina föräldrar och få henne att komma på god fot med dem. När Lisa bodde hos oss uppmuntrade vi henne att regelbundet åka hem till sin mamma och sin mormor, och att träffa sin pappa. Vilket hon också gjorde. Även vi hade regelbunden kontakt med Lisas föräldrar och mormor. Såväl genom att prata i telefon som att träffa dem regelbundet.


Maria: Han förstod att jag var väldigt vilsen. Ingen hade förstått ”mitt ovanliga väsen” som han kallade det. Att jag var väldigt speciell och ingen i min familj hade förstått mig. Och att de levde på ett sådant sätt att jag skulle passa in hos dem.

Det var aldrig fråga om att Maria skulle ”passa in” hos oss, eftersom det aldrig var aktuellt att hon skulle bo hos oss. Hans och vi andra tyckte om henne, och tyckte att hon hade många fina egenskaper som hon skulle kunna utveckla och använda sig bättre av. Vi uppmuntrade henne att ta sina talanger tillvara och att söka sig till människor där hon kom till sin rätt. Till exempel genom att gå på teaterskola. Hon upplevde sig själv som ovanlig och udda och oförstådd. Hos oss kände hon sig förstådd. Det kanske är det hon menar, men hon får det att låta som om det stöd hon fick är suspekt på något vis. Att Hans sa att hon var oförstådd av sin familj, berodde på vad hon själv sagt om den: Att hon blev utkörd när hon var fjorton år och att hennes styvfar tog hennes rum och gjorde om till sitt kontor. Hans uppfattade detta som att de inte förstod henne.


Speaker: Efter en tids kontakt, när han lyckats vinna de unga flickornas förtroende, sätter han in den avgörande stöten. Han understryker bestämt att det enda som återstår för att flickorna ska kunna må bättre är att flickorna ska lämna sitt gamla och liv och komma till honom.

I programmet läses avsnitt ur brev upp, lösryckta ur sina sammanhang. Då Hans skriver till Maria ”Du måste lämna det gamla” får man, såsom TV3 klippt in det, intrycket av att Hans menar föräldrarna och vännerna. Det är inte alls så. När Hans skriver om att lämna det gamla, menar han att hon inom sig måste lämna det dåliga hon varit fast i, som att hamna i depressioner ideligen på grund av mindervärdeskänsor och bristande livslust, som att vara ute och supa och ligga med killar hit och dit, som att inte fungera med mamman, som att vara avundsjuk på sin syster, som att förneka sig själv, tycka att hon var ful och hopplös och annat sådant som hejdade henne från att utveckla sina resurser och talanger och som därmed hindrat henne från att vara en fri, glad, stark och harmonisk människa, som bejakar sig själv och är full av livsaptit.

Det har aldrig någonsin varit tal om att Maria skulle komma och bo hos oss. Hon ville det. Men inte vi.


Maria: Första gången jag åkte upp hade jag precis kommit ut från en psykiatrisk avdelning. Jag hade varit inlagd för depression, så jag var verkligen inte i bra skick. Så tog jag tåget upp.

Så här gick det till när hon första gången kom hit:

Maria ringde och sa att hon satt på tåget och var väg till oss. Hon undrade om vi kunde hämta henne på stationen i Örebro. Det hela kom mycket överrumplande. Men vad gör man ... hon var ju redan på väg.

Om Maria varit omhändertagen på psykiatrisk avdelning borde hon väl vara i gott skick? Den konventionella sjukvården är ju den vi ska lita till och som ska bota och hela och göra människor friska. Om hon var i dåligt skick efter att ha varit på psykiatrisk avdelning, är det kanske den som ska kritiseras och sättas under lupp av TV3 och avprogrammerare Wiman och leg psykoterapeuten Gullvi Sandin. När Maria kom härifrån var hon inte i dåligt skick, då mådde hon så otroligt bra och var lycklig, vilket hon uttrycker både i brev och i en videoinspelning vi har.


Speaker: På stationen i Kopparberg, där de hade stämt möte .. osv.
Men bara några timmar efter ankomsten skulle det Maria trodde var början på ett nytt liv, förbytas till en mardröm.

Tja, det var ju nu i Örebro som vi hämtade henne och vi hade ju inte stämt möte utan det var hon som plötsligt ringde och sa att hon skulle komma till Örebro, där hon ville att vi skulle hämta henne. Det pratas också om hur nervös hon var osv. Det ligger en slags anklagelse i detta, som om det är vårt fel att hon är nervös. Och som om det var något ofrivilligt med besöket.

Den där mardrömmen undrar man ju mycket över. Hon har själv berättat på ett helt annat sätt på den videoinspelning vi har. Där talas det inte om mardröm, utan om den fullständigaste lyckan. Hela hennes ansikte utstrålar dessutom förtjusning, så det är svårt att inte tro henne.


Maria: Vi satt och fikade. Efter ett tag började de dra sig upp till övervåningen. Jag sa att jag måste gå på toaletten. Så låste jag in mig där och då kände jag panik och att jag måste gå därifrån. Nånstans kändes allt plötsligt helt fel.

Hela denna historia är påhittad från början till slut. Vilket också hennes egen videofilmade berättelse från första besöket vittnar om.


Speaker: Utanför toaletten väntade sektens medlemmar ut Maria. Och när hon slutligen vågade öppna dörren tvingades hon omedelbart upp till ett rum på övervåningen. Där står övriga gruppen och väntar och bredvid dem en kamerautrustning. Brita, Agneta och en för Maria okänd man Manus, stod tillsammans och tittade på henne. Även den ömma och vänliga minen som hon uppfattat i Hans Scheikes ansikte var nu som förbytt.

I videoinspelningen berättar hon just om detta första smiskande och hur otroligt värdefullt hon upplevde det. Hur det var mycket bättre än hon kunnat tänka sig. Allt det hon berättar är rena efterhandskonstruktionen som på intet sätt återger hur det i verkligheten gick till. Det var verkligen inte heller redan första kvällen hon kom som hon fick smisk.


Maria: Jag blev totalt skräckslagen. Så bara knäppte Hans med fingrarna och sa till mig att jag skulle lägga upp mig, vilket innebar att jag skulle klä av mig byxor och alltihop och lägga mig där i sängen. Då fick jag verkligen panik. Då sa jag bara nä, nä. Jag klarar inte det här. Jag måste gå på toaletten. Då blev Hans argare i tonen och knäppte med fingrarna igen och sa till mig att nu lägger du upp dig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag bara tittade på Agneta och Brita. Jag tänkte de var ju kvinnor och måste förstå. Jag vill verkligen inte detta, det här är ju hemskt. Så bara log dom. Det fanns inget alls gensvar från dem. Det kändes kört alltihop. Det var bara att acceptera situationen. Så då tog jag av mig som de sa och la mig där på sängen. Och så filmade de medan alla dom som var där smiskade mig.

/Inklippt kommer en scen från en av våra spelfilmer, som visar något helt annat än det Maria berättar, och med helt andra personer, men som ger intryck av att det är scenen hon berättar om. För att förstärka effekten har programmakarna lagt på ödesmättad musik och ödesmättade effekter./

Se ovan om vilken förljugen efterhandskonstruktion denna berättelse är. När Maria kom denna första gång hade hon brevväxlat med Hans i några månader. Hon hade samtalat med honom i telefon. Det var hon själv som på eget initiativ ringt upp första gången, det var hon själv som eget initiativ åkte den långa vägen, 50 mil, för att hälsa på. Hon hade pratat mycket om smisk tillsammans med Hans, hon hade sagt att hon ville pröva att få det, hon visste mycket väl vad Hans var känd för. I ett brev som hon skrev innan hon kom skriver hon om sin längtan efter att få smisk och att hon vill vara med om det.

Det är riktigt att hon fick smisk när hon var här, men inte att hon fick det redan första kvällen och absolut inte att hon fått smisk mot sin vilja. Tvärtom, var det smisk hon ville ha. Hon var väldigt nyfiken på att pröva det och hon var väldigt nöjd efteråt, vilket hon uttryckte i ord och i sitt sätt att bli glad och uppåt och stark och sprudlande. Om hon på sjukhuset blivit i dåligt skick efter behandlingen så blev hon hos oss i mycket gott skick. Hon blev inte bara på gott humör och utåtriktad och social, hon började också äta ordentligt, vilket hon hemma inte kunnat enligt egen utsaga.


Avprogrammerare Åke Wiman: Det är ett tvång som är mycket mer sofistikerat än att utsätta någon för tvång med en pistol i nacken. Det här är mycket mer raffinerat, mycket mer uttänkt. Och det är inte lika uppenbart för alla som ser det här ske. Men jag vill hävda att det här är lika vedervärdigt tvång.

Uttalandet är rent befängt. Att jämföra att helt frivilligt få smisk, mot att tvingas till något med en pistol i nacken. Vad menar han egentligen? Är det raffinerat och uttänkt att ge någon smisk som har bett om att få det? Eller är det att tvinga någon med pistolhot i nacken att erbjuda någon att få smisk? Är ett erbjudande ett tvång???

Det finns aldrig något tvång om smisk här. Någonsin. Den som inte vill ha smisk låter helt enkelt bli. Vare sig hon kommer på det innan det ska ske eller medan det redan pågår. Dock är det svårt om personen många, många år efteråt, kommer på att hon inte ville och nu anser att det var tvång fastän hon då sa att hon tyckte om det, både före, under och efteråt. Inte ens en person som av Åke Wiman och TV3 tillskrivs så övernaturliga egenskaper som Hans Scheike, kan göra det ogjort som man tackade ja till och var med om för flera år sedan.

TV3 ska inte visa ett program där det uttalas att något skett med tvång som har skett med den största frivillighet. I programmet anklagas för grova kriminella handlingar som aldrig har skett. Och det är grovt förtal. Det är inte förbjudet att göra reklam för det man tycker är bra. Skulle det vara det får vi omvärdera hela vårt samhälle. Alla former av erbjudanden måste i så fall förbjudas. All reklam, alla predikningar i kyrkor, all politisk propaganda, alla upprop som idrottsföreningar gör för att locka ungdomar till sin verksamhet, m m, m m.


Speaker: Det bedrivs kommers på Bågengården. Bl a såldes Marias trosor på internet för 400-500 kr. Och vissa män har också betalat för att prata i telefon med flickorna.

Om Maria har sålt sina trosor på internet må det vara hennes sak. Hon har inte gjort det genom oss i alla fall.


Speaker: Även videor som flickorna spelat in bidrar till sektens inkomstkällor, som sedan marknadsförs via hemsidan utan att de medverkande flickorna över huvud taget tillfrågats.

Det är riktigt att vi säljer videofilmer. De medverkande kvinnorna är i hög grad tillfrågade och har givit sitt godkännande. Lisa har aldrig varit med i någon film. De filmer Maria har deltagit i har hon själv fått för granskning innan de släpptes ut. Hon har berättat många gånger hur spännande hon tyckte att det var att se sig själv i filmerna och hon har tyckt att de är mycket fina att se på.


Speaker: För att kunna skaffa oss en bild av Hans Scheikes krets inifrån valde Insider att försöka infiltrera sekten. Infiltrationen sattes i verket genom att en av våra reportrar skapade en hemsida, kallad Modern Terapi. Sidan, som var en slags hyllning till Hans Scheikes smiskideologi, följdes sedan upp med telefonsamtal för att erbjuda honom ett samarbete.

Att inte få vara trygg i sitt eget hem är oerhört kränkande och skapar en känsla av total osäkerhet, varje ord måste vaktas, varje gest, och man får en misstänksamhet som fräter, tär och ger djupa sår. Allt kan missförstås, allt kan vändas mot en. Dessa personer har genom lögn och bedrägeri trängt sig in i vårt hem och filmat utan att vi visste om det. Att sätta upp övervakningskameror i gångtunnlar anses kränkande för den personliga integriteten. Vad är det då att utan tillstånd filma i ens eget hem? I hemmet som är den enda lugna vrå vi har, där varje människa måste få ha en ofredad zon. Nu, med vetskap om den smygfilmning som skett, upplever vi att vi blivit själsligen bestulna och hänsynslöst utlämnade. Egentligen går det inte att i ord beskriva den kränkning vi kännet idag.

Vi har inget att dölja här. Programmakarna hade kunnat få all information i en öppen intervju. Då hade dessutom de undgått att göra ett helt förljuget program. Men det var kanske ljuga man ville? De har utgått från en hypotes, har samlat in och plockat material som styrker hypotesen. De letar med ljus och lykta för att hitta misskrediterande uttalanden som backar upp deras utstakade hypotes. De klipper ihop scener så att det ska ge ett riktigt skumt och otrevligt intryck. Det tråkiga är bara att hypotesen är fullständigt fel. Därför blir hela programmet ett enda stort ljugande och snedvinklande. Man har klippt in vissa bitar som gör att det som sägs låter väldigt mystiskt och konstigt. Och man får syftningsfel, det som sägs syftar på något annat än det blir i inklippet.

Vad gäller dolda kameran så hölls långa givande och intressanta samtal som verkligen hade varit värda att ta med om man velat visa en sann bild. Av dessa kom ingenting med.

Det var inte heller så att man först gjorde en hemsida och sedan erbjöd samarbete, utan en man, som sa sig heta Peter Andersson (men som i själva verket heter Mikael Ekman) tog kontakt och sa att han planerade att göra en hemsida om moderna terapier. Han ville ha med om smiskterapi, sa han, och undrade om han fick komma och prata med Hans Scheike för att få hjälp med att samla material. Han hade kamera med sig och sa att han ville filma för kunna komma ihåg vad som sas och att han ur det filmade skulle hämta material till att göra hemsidan. Överenskommelsen var att inget skulle tas in på hans hemsida eller användas på något annat sätt utan att Hans Scheike först godkände det. På detta sätt filmade han några samtal, men det mesta som filmades gjordes helt i smyg, med dold kamera, utan att vi visste om det.


Psykoterapeuten Gullvi Sandin: Övergrepp är ju handlingar man inte har sagt ”ja” till.

Just det, det är det. Då ska inte TV3 sända program där det påstås att handlingar som personerna sagt ja till är grova övergrepp!! Vilket görs genom hela programmet.


Speaker: Trots att de flickor som Hans Scheike lockat till sig utsätts för grova övergrepp, väljer de ändå att vara kvar eller att komma tillbaka gång på gång. Ofta är de i så stort behov av närhet och ömhet att de helt enkelt väljer att stå ut med övergreppen för de korta stunderna av trygghet och uppskattning man ändå erbjuder efter och mellan misshandeln.

”Grova övergrepp” – det är en grov anklagelse. Liksom ”misshandel”. Eftersom det är lögn att något sådant skett är förtalet grovt. Mycket grovt, eftersom det med sådant eftertryck påstås gång på gång genom ett helt program som pågår en hel timme.

Att kvinnorna valde att vara kvar och komma tillbaka gång på gång berodde på att det aldrig skedde något mot deras vilja. Och att det som skedde var något de lockades av, fascinerades av, tyckte om när det skedde. Ömhet och närhet är något som är invävt i varje smiskstund, liksom ömhet och närhet är något som alltid finns hos oss och inte endast i korta stunder. I själva verket ville kvinnorna komma oftare än vi kunde ta emot dem, och de ville få smisk oftare än vad vi hade tid och möjlighet att ge dem. Att något skulle vara övergrepp som sker här finns bara i programmakarnas fantasi.


Psykoterapeuten Gullvi Sandin: Man stannar kvar i en relation därför att det känns som om man blir omhändertagen, blir mött och det är väldig förföriskt att en annan människa utger sig för att veta vad jag behöver och tar ansvar för mig. Det gör ju att jag slipper arbeta med de svåra frågorna för egen del.

Vad menar psykoterapeuten Gullvi Sandin med detta uttalande? Är alla relationer uppbyggde enligt detta mönster? Och utger sig någon part i en relation för att veta vad den andre behöver? I så fall vem? Ja, alla som ser programmet förstår att det är Hans Scheike hon syftar på. Men det är verkligen inte honom hon beskriver. Hans Scheike får, om någon, människor att ta ansvar för sig själva. Han har verkligen inte möjlighet att ta hand om alla människor som söker hans vänskap och sällskap. Så övernaturligt kompetent är han inte. Vad han gör är att stödja människor att ta tag i de svåra frågorna, bearbeta dem och bli alltmer starka, självständiga och kompetenta. Om det inte vore så skulle Brita Sylvan och Agneta Ogebratt, som levt med honom i 25 år, vara väldigt utarmade och försvagade vid det här laget. Tror ingen som känner dem skulle skriva under på det.


Speaker: För att komma Scheike inpå livet har Insider låtit två kvinnliga reportrar utge sig för att vara två deprimerade unga kvinnor som var i behov av Hans Scheikes kunskaper. De utgav sig vara i behov av trygghet och vägledning, precis som Lisa och Maria gjorde i breven de skrev till Hans Scheike.

I den mailväxling som utspann sig med de falska reportrarna framgår tydligt hur Hans Scheike ger de två deprimerade kvinnorna tips och förslag hur de ska ta sig ur sin situation, som de hade beskrivit som mycket förlamad. Det skrivs ingenting om att han på något sätt vill ta sig an dem. Mailväxlingen redovisas dock inte i programmet.


Speaker: Men den vänliga ton som inledningsvis fanns i breven han skickat till Maria och Lisa blev med tiden helt förändrad. Efter att Hans Scheike övertygat flickorna om att besöken hos honom var det enda som kunde hjälpa dem, något som också mycket tydligt avspeglade sig i breven. Den tidigare ömheten hade nu skalats av och gav inblick i hans egna mörka fantasier.

Detta är helt förryckt. En vänlig ton finns alltid i Hans Scheikes brev. Han har heller aldrig övertygat kvinnorna om att ett besök hos honom var det enda som skulle hjälpa. Vad gäller Lisa så brevväxlade de i två år innan de träffades. Och breven är av mycket blandad karaktär. Vad gäller Maria så finns heller inget sådant med. Se ovan hur det kom sig att hon kom på besök över huvud taget.

Vilket ömhet har skalats av? Det finns alltid en omtanke och kärleksfullhet i breven från Hans Scheike, genom alla år genomsyras den i breven liksom i hela hans sätt. Med uttalandet ”inblick i hans egna mörka fantasier” avses väl smisk. Och smiskfantasier är något han delar med många, många andra. Är det inte ett mänskligt ganska genomgående drag att ha någon form av dynamiska, hemliga fantasier?

Hur som helst träffade tydligen Hans Scheikes fantiserande rakt in i dessa kvinnors hjärtan, så förtjusta som de blev över dem och så intresserat och glatt som de svarade upp på dem. Här ännu ett exempel på den svartmålning och de lögner som programmakarna sprider ut.


Speaker: Uppläsning av brev: ... slicka mina fingrar, slarv tolereras inte ... varje gång som det sker åker du upp över knät och jag drar igenom dig med riset. Det ska bli djävligt skönt, unge. Att få dig precis som jag vill. Jag vet precis vad man gör med småungar av din sort. Jag är din Fostrare.

Här är ett exempel på en ren fantasiskrift och som läses upp av programmakarna som om det var krav riktade till Maria. Vilket det alltså inte alls är. Om man följer hela brevväxlingen ser man att Maria skrev brev tillbaka med motsvarande fantasier. Breven avskräckte henne inte. Vad man mera kan säga är att dessa brev uttrycker något som är betydligt mycket starkare och häftigare än vad som någonsin utspelade sig i verkligheten. Och ändå kom hon. Gång på gång. Dessa brev ger väl ändå inte löften om värme och omtänksamhet??? Som Robert Aschberg upprepade gånger påstår i sin programpresentation.


Maria: Ofta skulle vi spela yngre än vi var genom att sätta upp håret i flätor eller tottar, klä oss i små klänningar, barntrosor och såna här strumpbyxor som barn har.

Det kan ha hänt en enda gång inför en specifik filminspelning. I filminspelningar är det mycket vanligt att man klär sig i speciella kläder för att uttrycka något speciellt. ”Ofta skulle vi” är mycket missvisande uttryckt. Uttalandet är sagt för att svartmåla.


Lisa: Kicken består väl i att de på ett så snyggt och strategiskt sätt, verkar det som, lurar en in i de här situationerna i tron att man gör det för att må bra och för att det leder rätt. Det är det enda riktiga att göra. Det tror jag är vitsen för dom, att försöka lura den man utsätter, så att man blir delaktig själv och tror på det, så att de ska slippa undan och kunna njuta fullt ut.

Det här uttalandet låter verkligen mycket påverkat av utomstående personer som är helt utan kännedom om hur Hans Scheike och livet med honom är. ”Så att de ska slippa undan” ... Vadå slippa undan??? Och att ”kunna njuta fullt ut”? Det handlade verkligen inte om att njuta av Lisa. Hon var mycket jobbig, många gånger. Ändå tyckte vi om henne och försökte hjälpa henne. Vi har många brev som uttrycker det. Och vi har ljudband där detta framgår. Problemet med Lisa var att hon krävde så mycket. Hon ville ha uppmärksamhet jämt. Hon ville att vi skulle smiska henne, handskas med henne, uppfylla hennes drömmar. Men vi kunde inte det. Då blev hon irriterad. De klagomål hon hade handlade alltid om att hon fick för lite, att andra hade fått mer än hon. Hon var mycket svartsjuk och tålde inte att man över huvud taget pratade och var vänlig mot någon annan.

Man undrar verkligen på vilket sätt Lisa skulle ha lurats ”in i de här situationerna”? Hon ville det själv. I allra högsta grad. Hon var mycket drivande i kontakten. Det var hon som ringde, det var hon som skrev brev. Alltid alldeles frivilligt. De första två åren träffades vi knappt. Och Hans träffade henne inte alls före hösten –91. Alltså sedan de brevväxlat i över 2 ½ år. Om hon inte tyckt om det hon fick höra i breven eller om det som vi erbjöd inte passade henne var det bara att låta bli att skriva brev och ringa upp oss. Hur ska man kunna gardera sig för att en människa som efter 9 år påstår att allt det hon då var så förtjust och glad över är något som hon blev lurad till?

Det var också Lisa som ville bo här, och när hon flyttade var det hon som ville träffa oss igen, ville upprätthålla kontakten. Vi såg till att hon började med aktiviteter där hon kunde träffa andra människor, såg till att hon började på folkhögskola, osv.

Att hon nu vänt på alltihop och får det till att hon är ”lurad” är mycket befängt. Hur skulle man kunna ”lura” någon till det? Och varför skulle man vilja det? Att ge smisk till någon som inte vill ha det är verkligen inget önskvärt eller något man vill. Det skulle mest vara en pina för båda parter.


Avprogrammerare Åke Wiman: Men herregud ,, jag skrek inte .. jag slog inte .. jag gjorde inte våldsamt motstånd ... Näe .. för det var nedbrutet långt, långt innan övergreppen skedde. /Detta sägs samtidigt som en scen ur en spelfilm visar avklädning av en flicka med koppel om halsen, med av programmakarna pålagd ödesmättad musik/

Som genomgående gjorts i hela TV3-programmet har våra spelfilmer använts för att illustrera ett skeenden som påstås ha skett i verkligheten. Teater är inte verklighet, liksom inte skrivna fantasier är verklighet. Våra spelfilmer är fantasier, precis som de flesta spelfilmer är det. Det ska också betonas att den kvinna som agerar på spelfilmerna som visades i TV3 varken är Lisa eller Maria, vilket tittaren får ett intryck av. Det är i stället en kvinna som med lust och glädje deltar i filminspelningarna. Hon är lika upprörd över alla lögner som vi är.

Vad är det för motstånd som Åke Wiman menar är nedbrutet? Det har aldrig funnits något motstånd och alltså har det inte funnits något motstånd att bryta ner. Från första stund har dessa två kvinnor, Lisa och Maria, varit nyfikna, intresserade och fascinerade av smisk. Vilket de också uttryckt i brev, på videoband och ljudband. När och hur skulle motståndet ha kommit in? Och hur har det uttryckts? Kan man göra övergrepp på någon som är med på och i högsta grad bett om att få det som görs? Och som efteråt skriver små tackbrev om hur fint det varit. Det är klart att man inte gör våldsamt motstånd mot något som man väldigt gärna vill vara med om. Se första brevet Maria skrev till Hans, liksom ljudband med Lisa, där hon säger att hon redan i första brevet skrev att hon ville ha smisk.


Avprogrammerare Åke Wiman: Detta är rent maktbegär. Detta är liksom så genomgående i hela utövandet. Jag har pratat med tidigare medlemmar. Gäller Brita Sylvan också. Att ha fullständig kontroll, fullständig makt. Och sen då på god andra plats kommer de sexuella drivkrafterna hos både Hans Scheike och Brita Sylvan. /För att förtydliga visas en närbild på Brita Sylvan. Och så klipp ur en av våra spelfilmer, där Brita smiskar med rotting. Programmakarnas pålagda musik skapar en effekt av obehag/


Åke Wiman fortsätter: Jag har svårt att mentalt föreställa mig en kvinnlig pedofil, men jag tror att här har vi en sån – livs levande.

Här påstås alltså att Brita Sylvan är pedofil. Det är en allvarlig anklagelse, som inte ens programmakarna har lyckats göra trolig. Ingenting i programmet handlar om övergrepp på barn. Eller menar man att myndiga kvinnor är att betrakta som barn när det gäller smisk och erotik? I så fall måste lagstiftningen på något sätt ändras så att kvinnor blir sexmyndiga långt senare än de gör idag. Är 30 år lagom? Eller är kanske 25? Om man nu inte är det när den myndighetsåldern i övrigt inträder.

Och så påståendet att ”detta är rent maktbegär”. Skitsnack igen! Vad vet Åke Wiman om detta? Han slänger ur sig omdömen om sådant han inte vet ett dugg om. Han har aldrig pratat med varken Hans Scheike eller Brita Sylvan och vet väldigt lite vad det är för drivkrafter som gör dem intresserade av andra människor. Men en av dem är att skapa i ömsesidighet, med människor som är intresserade och som själva vill vara med och det är en fundamental utgångspunkt. I det ligger varken kontroll- eller maktbegär.


Maria: När Brita Sylvan smiskade mig så tafsade hon på mig, tog mig mellan benen och så. /Illustrerat med avsnitt ur en spelfilm där en man smeker lätt över en kvinnas sköte./

Också detta är ett ogrundat påstående som är till för att svärta ner. Brita har aldrig ”tafsat” på henne eller gjort något som helst sexuellt närmande. Det fanns en ömhet för Maria, en önskan att ta hand om henne och ge henne stöd och värme. Några sexuella känslor var aldrig inblandade.


Lisa: Tyvärr har jag precis som många andra blivit utsatt för sexuella övergrepp, både av Hans och av Brita. Även misshandel i sammanhang där de andra förstås varit med som publik eller som hejarklack. Dom är medskyldiga förstås.

Detta är rena lögner. Inget i Lisas brev eller ljudband från den tiden vi umgicks andas att något sådant skulle ha skett. Tvärtom talar hon om sin längtan efter smisk. Det är ju väldigt svårt för oss att i ögonblicket ana att hon om 9 år kommer att påstå att hon blivit utsatt för tvång och något hon inte ville vara med om. Vi kan så här i efterhand säga att vi skulle naturligtvis ha förskjutit henne, sagt att vi inte ville ha med henne att göra, sagt att vi tror att hon nog kommer att ljuga om oss så småningom och att vi därför inte kan stå i kontakt med henne på det sätt hon ville och då var förtjust i. Och så lämna henne åt sitt öde. Till vårt försvar kan vi säga att vi faktiskt trodde på henne och att hon skulle blivit väldigt ledsen om vi gjort så.

Vad gäller TV3 så är det oerhört oetiskt att sända overifierade anklagelser om brottsliga handlingar på detta sätt, utan att fallet ens är polisanmält och förundersökning är inledd. Detta är ett rent grovt förtal.


Speaker: Efter att våra kvinnliga reportrar skickat handskrivna brev för grafologisk analys tog vi kontakt för att få del av resultatet. Det återkommande mönstret i Scheikes tilllvägagångssätt blir mycket tydligt då han berättar vad han kunnat utläsa av handstilarna. Uppenbarligen pekade det mesta på att våra reportrar tyngdes av problem som bara ett besök hos honom kunde lösa.

Vad inte programmakarna berättade var hur de falska reportrarna i brev på brev öste på med hur dåligt de mådde, hur de inte kom utanför dörren, hur de åkte till Köpenhamn och knarkade. Att Hans då menar att de måste göra en uppryckning och försöka ta sig ur detta leverne är väl inget man kan klandra honom för. Han hade verkligen inga som helst planer på att försöka få dem till Bågengården. Vilket tydligt visas i det samtal som också smygfilmades, där vi alla här föreslår olika lösningar, som att gå på folkhögskola, eller börja jobba på djurpark eller hitta på något som de är särskilt intresserade av, för att ta sig ur förlamningen. Något ur dessa samtal kom dock av någon ”konstig” anledning inte med i programmet.

Ur det smygfilmade och smygavlyssnade materialet kan man höra sekvenser ur telefonsamtal. Hans Scheikes röst blir då så förvrängd att hans röst låter grotesk.


Speaker: När vi anländer till Bågengården slås vi av likheten mellan det bemötande Maria beskrivit och hur våra reportrar välkomnas.

Uttalandet illustreras med att Hans ger en vänlig välkomstkram till en av kvinnorna. Det är helt fantastiskt hur t o m vänligheten och värmen som finns här framställs som något suspekt.


Speaker: När vi bjudits till bords blir vi presenterade för en blyg 20-årig tjej (Hon är 23 år) som sedan en längre tid lever med Hans Scheike och kvinnorna på gården. (Hon hade varit hos oss i ett par månader och flyttade kort därefter in i en egen lägenhet.)


Speaker: Nästan omedelbart börjar lovsången för Hans Scheike och smisket som terapi. Brita och Agneta tar som kvinnor på sig rollen att försöka lugna våra reportrar och locka dem att öppna sig för vad Hans Scheike har att erbjuda.

I själva verket var det en av reportrarna som innan hon ens hunnit sätta sig överöste oss med en skur av frågor kring smisk. Vi hade verkligen inte börjat prata om smisk om inte hon hela tiden frågat oss om det. De smygfilmade avsnitt som sedan visas i TV3-programmet, där Agneta resp Brita pratar om sina erfarenheter av smisk, är direkta svar på frågor som den falska reportern ställde. Också här snedvinklas det hela för att få oss att verka suspekta.


Speaker: Hans Scheike går mycket försiktigt tillväga för att inte skrämma bort de osäkra flickorna han ännu inte lyckats övertyga. Och när han väl övertygat dem kan det gå så långt att han inte bara utnyttjar dem själv utan även låter andra män smiska dem och utnyttja dem sexuellt mot betalning.

Det var verkligen en mycket långtgående slutsats. Där programmakarna tar på sig rollen att veta hur Hans Scheike inom sig resonerar. Och något utnyttjande har aldrig förekommit, varken av Hans eller av några andra män. Också här ett tydligt grovt förtal.


Speaker: Maria fördes flera gånger till en lägenhet utanför Stockholm, där hon skulle få träffa en okänd man som kallas Blixten.

Maria ”fördes” inte till lägenheten i Vällingby. Det var hon själv som ville till Stockholm. Hon beställde själv biljetten. Hon åkte själv med tåg från sin hemstad som låg 50 mil bort. Hon tog själv tunnelbanan från Centralen och ut till Vällingby och hon gick själv från tunnelbanan till lägenheten.


Maria: Hans lämnade oss själva i stora rummet. Han slog hårdare och hårdare osv (och så kommer en dramatisk framställning om hur hårt Blixten slog). Innan han skulle gå gav Blixten Hans pengar. Efteråt pratade jag med Hans om det, och då sa Hans att det var det jag var till för, att jag var jätteduktig som lämnade ut mig så mycket. Och att jag tillhörde honom, Hans.

Maria träffade Blixten en enda gång. Han kom på besök och hon var med och drack kaffe med honom och Hans. De satt och småpratade. Efter en stund frågade Blixten om han fick smiska henne lite. Hon sa ja på det. Och då gjorde han det, helt lätt. Märkvärdigare var det inte. Och hon pratade efteråt om det som något spännande och fint.


Speaker: I över en halv timme utnyttjades och misshandlades Maria av Blixten innan mötet slutligen är över. Efter mötet var Maria så blåslagen att hon inte ens kunde delta i filminspelningarna på Bågengården eftersom hennes skador inte kunde sminkas över.

Detta är en historia som ingen vet var hon har fått den ifrån.


Speaker: Men Hans fortsatte att låna ut henne till andra män som utsatte henne för nya övergrepp.


Maria: Det var en man från samma hemstad. Hans skrev ett brev till mig precis hur det mötet skulle gå till och när det skulle bli. Var vi skulle träffas. I brevet stod precis vad den här lärarn skulle göra med mig.

Här talar Maria tydligt om hur väl förberedd hon var. Hans Scheike bodde 50 mil bort. Han kunde näpperligen tvinga henne på det avståndet. Hon visste precis vad som skulle hända, eftersom allt stod i brevet. Hon skulle själv gå till en mötesplats. Ville hon inte vara med om det som beskrevs i brevet så var det bara att låta bli att gå dit.

Dessutom kom förslaget till på grund av att Maria klagade över att hon längtade så efter smisk och att det inte fanns någon som kunde ge henne det där hon bodde. Då nämnde Hans om denne man som var smiskintresserad. Maria tjatade om att hon ville träffa honom. Det var så mötet kom till. Detta finns dokumenterat i brev från Maria. För att Maria skulle veta precis vad hon gav sig in i skrev Hans brevet där han klart och tydligt förklarade vad som skulle hända och ske. Hon fick det långt i förväg och hon tyckte att det var helt okej när hon läste det. Tydligen så okej att hon gick till mötet. Påståenden om tvång är grovt förtal.


Speaker: Mellan 10-15 gånger uppskattar Maria att Hans Scheike tvingade henne att träffa mannen i hennes hemstad. En man som inte bara piskade henne utan även utnyttjade henne sexuellt.

Hur skulle han kunna tvinga henne på 50 mils avstånd??? Och varför skulle han göra det? 10-15 gånger?? Enda gången Hans varit inblandad är det möte som han skrev om i brevet. Om de träffats fler gånger är det helt utanför Hans möjligheter att påverka. Och vad gäller påståendet om sexuella handlingar så är det verkligen inget som Hans har befrämjat. Han föreslog smisk eftersom det var smisk hon uttryckligen själv velat ha. Och han har aldrig hört att det blivit något annat än det heller. Åter exempel på kränkande förtal.


Maria: När jag träffade honom fick han utlösning flera gånger. Jag berättade det för Hans för jag visste ju att det var fel. Men han sa att det får du stå ut med, du är ju till för männen.

Rena påhittet från början till slut. Att Hans skulle yttrat sig på detta sätt är helt främmande för honom. Den aktuella mannen förnekar bestämt att något sexuellt skulle ha skett mellan honom och Maria. Hans har heller aldrig hört henne berätta om något sådant.


Maria: Så finns det en annan man, som är journalist. Hans brukade låna ut mig till honom också.

Finns ingen sanning i detta. Hennes påståenden är helt befängda.


Avprogrammerare Åke Wiman: Medlemmarna får då, under skenet att det handlar om kvinnlig frigörelse, ställa upp på det här. Jag menar, i sjävla verket så handlar det ju tvärtom om tvång, ett successivt ökat tvång.

Vilka medlemmar? Det finns inga sådana. Det finns inget tvång på någonting. Varken som börjar eller successivt ökar. Det är lögn och förtal liksom det mesta av uttalandena i detta hemska TV3-program.


Maria: Jag minns en gång när Hans och jag sov, så satte han min hand på hans penis och ville att jag skulle onanera åt honom. Så gjorde jag det. Så sa han till mig att jag skulle suga honom. Så fick jag göra det. Så tog han tag i mitt hår och drog ner mig i sängen och gav mig örfilar medan han samtidigt skulle smeka mig mellan mina ben. Då fick jag verkligen stänga av mig själv. Den natten grät jag jättemycket. Då tröstade han mig. Det blev som en pappa-figur som tröstade mig. Helt plötsligt kändes allt bra igen. Precis som om det inte hade hänt.

Detta är också en helt förryckt historia. Hans var synnerligen noga med att inte blanda in något som helst sexuellt med Maria. Detta var ett litet problem eftersom hon själv var van vid att alla kontakter med män mynnade ut i sex. Eftersom Maria berättat de mest vidlyftiga historier om hur mycket sex hon haft med olika män och om att hon t o m prostituerat sig och haft en hallick som ordnade sexkunder åt henne, så blev försiktigheten extra stor. Vi var helt enkelt rädda att hon hade AIDS. Man kan också undra över hur Hans klarade av konststycket att samtidigt dra ner henne i håret, ge henne örfilar och smeka henne mellan benen? Han är ingen mångarmad bläckfisk!


Speaker: Den Hans Scheike Maria inledningsvis lärde känna genom breven var för länge sedan borta. Nu kastades hon i stället mellan hopp och förtvivlan, ena sekunden utsatt för sexuella övergrepp och misshandel för att nästa sekund behandlas med ömhet och värme.

Hans framställde sig sannerligen inte som någon menlös snäll man i de första breven. Tvärtom. De mer dynamiska breven skrev han i början av bekantskapen. Och den mer vardagligt varma och omtänksamma sidan mötte hon mer av ju mer hon lärde känna honom. Måste man inte undra över sanningshalten i hennes utsagor när hon ville utsätta sig för det mödosamma och dyrbara företaget att åka 50 mil med tåg för att träffa en man som ena stunden utsatte henne för sexuella övergrepp och misshandel och nästa sekund behandlade henne med ömhet och värme.

Om hon därtill skriver och och tackar så väldigt mycket för det fina som hon varit med om, måste man bli man bli ännu mer betänksam. Hon kunde väl åtminstone med något litet ord antyda att hon upplevde tillvaron här som att hon kastades mellan hopp och förtvivlan och att hon känner sig utsatt för sexuella övergrepp och misshandel.


Speaker: Den sida Hans Scheike valde att visa upp för våra reportrar var fortfarande försiktig och hänsynstagande. Med bara en antydan om vad som gömde sig bakom fasaden.

”Fortfarande försiktig och hänsynstagande”. Hans Scheike är alltid sådan, vare sig man känner honom sedan 1 timme, 1 månad, 1 år, 10 år, 20 år. Vad som menas med ”bara en antydan om vad som gömde sig bakom fasaden” framgår inte. Men kanske är det bilden av Hans Scheike, sittande med ett ris som han slår lätt med på handen, som anses ge en antydan. Den scenen kom till genom att de falska reportrarna ivrigt bad Hans att hämta ett ris. Vilket han efter övertalning då gjorde. De bad att han skulle visa på handen hur man smiskar. Vilket han då gjorde. Därför sitter han och smiskar lätt på handen. Något som han annars inte skulle ha gjort.

Hans Scheike pratar om att det inte kan fortsätta så här i 10 år till.

Uttalandet bygger på de uppgifter de själva givit (och som inte redovisades i programmet) om att de inte kommer sig för med att göra någonting, att de inte klarar att gå utanför dörren, att de är så deprimerade, att de inte klarar något jobb, att de inte klarar av att studera, att de i stort sett inte klarar av någonting. Och gör de något så åker de ner till Köpenhamn till en knarkare som lockar dem att knarka. Är då inte förståndigt att säga till dem att de inte kan leva så i 10 år till?

Hans Scheike säger lite provocerande att hon borde pröva riset.

Uttalandet bygger på att hon velade fram och tillbaka och sa att hon ville pröva smisk, men att hon inte vågade och att hon tyckte det var så jobbigt att hon inte vågade och hon undrade vad hon skulle göra för att våga och bad Hans hjälpa henne att våga. (Detta redovisades inte i programmet.) För att hjälpa henne på traven fällde han uttalandet. Observera att det inte fanns någon som helst antydan till att han skulle försöka tvinga henne. Och att han i mailet han skrev innan de kom påpekar att det bara blir smisk om de själva vill det. Detta redovisades heller inte i programmet.

Hans säger: ”Det måste hända något på något sätt i alla fall.” Och han säger på något annat ställe: ”Därför måste ni komma hit.”

Detta uttalande och andra bygger på ovan beskrivna förhållanden, som de redogjort för i mail. Det fanns ingen som helst avsikt eller vilja att dra någon av dessa kvinnor (som vi då inte visste var falska reportrar) till oss. Vi har varken plats, möjlighet eller lust till detta. När Hans säger ”ni måste komma hit”, menade han att de behövde komma bort, hemifrån, till något nytt och något som bröt den förlamning de (som de sa) var inne i. Och då handlade det om ett besök. Inget annat.

I ett par timmars samtal ute i trädgården pratade vi och tipsade om vilka möjligheter som fanns för dessa kvinnor. Vi föreslog att de skulle börja på någon folkhögskola, börja jobba med djur (som en av dem sa sig tycka om), försöka hitta någon hobby att ägna sig åt. (Inget av detta redovisades i programmet.) Inte ett ord sades under hela besöket om att de skulle kunna få komma och bo hos oss. Och det har heller aldrig skrivits något sådant i mailväxlingen.


Speaker: Många flickor har gjort misstaget att uppfatta Hans Scheike som en snäll och ofarlig gammal man. Så även media och många andra. Men de flickor som vi pratat med, som levt med honom, vet bättre och kan bekräfta att den riktige Hans Scheike inte är snäll och ofarlig, utan en man som förstört deras liv.

Uppfattas verkligen Hans Scheike som en snäll och ofarlig gammal man? Är det verkligen det intrycket som givits i media? Vi har ett helt skåp fyllt med skriverier där han beskrivs som den mest förfärliga buse man kan tänka sig. Och inte ens i det nu aktuella TV3-programmet lyckades man få de intervjuade kvinnorna att säga att han förstört deras liv.


Lisa: När man då klart ser vad man varit med om så kan det liksom verka som om man mår sämre plötsligt. Men det behöver ju inte betyda att det är så. Det kan ju också betyda att man är på rätt väg, att man måste liksom acceptera att såna här saker händer för att också kunna förändra sin tillvaro.

Av Lisas uttalande kan man tydligt förstå att det är först nu, 9 år efteråt, som hon klart ser. Och man förstår att det är denne avprogrammerare Åke Wiman som fått henne att se (i enlighet med de fördomar och hypoteser han har). Man kan förstå att Åke Wiman talat om för henne att hon blivit grundlurad, att all värme och kärlek hon fått bara varit bedrägeri och ett sätt att utnyttja henne. Och när han lyckats övertyga henne om detta, har hon mått sämre plötsligt. Undra på det! Vem skulle inte må dåligt om någon börjar påstå något sådant om något som man verkligen trott på och tyckt om och älskat.


Maria: Även idag kan jag sakna honom ibland för hans positiva bitar – och blir ledsen och så. Men samtidigt vet jag att han gjort mig så fruktansvärt illa, genom den andra biten. Så det blir väldigt dubbelt.

Också här kan man förstå hur omgivningen tryckt på och fått henne att känna det som om hon har behandlats illa. Det är inte Maria själv som kommit på det, andra har sagt det till henne. Ändå kan hon inte låta bli att sakna Hans. Kanske minns hon också hur förtjust hon var just i ”den andra biten”, den som handlade om smisk och som hon från sitt hjärta tyckte om, så länge som inte omgivningen tryckte på henne uppfattningen att det var något fel att hon tyckte om just det.


Speaker: Trots flera försök att komma i kontakt med Hans Scheike, Brita Sylvan eller Agneta Ogebratt för en kommentar så har vi inte lyckats. De svarar inte i telefon, de öppnar inte dörren, utan väntar nu tysta innanför Bågengårdens väggar. Väntar på att stormen ska blåsa över och att nästa nyfikna, osäkra flicka knackar på deras dörr.

Denna slutsats är lika befängd som resten av detta otroliga och snaskiga TV3-program, som rakt igenom är ett enda förskräckligt och grovt förtalande. Här väntas inte alls tyst på att någon storm ska blåsa över. För oss börjar det mycket mödosamma arbetet att göra människor uppmärksamma på vilken fruktansvärd uppvigling som Strix Television, vilka producerat programmet, gjort sig skyldig till. Och TV3 har gjort sig skyldig till genom att sända programmet, de intervjuade kvinnorna har gjort sig skyldiga till genom att ljuga i programmet och de ”sakkunniga” har gjort sig skyldiga till genom att göra suspekta och förljugna analyser som inte på minsta sätt belyser hur vi är och beter mot andra människor. Liksom de reportrar som under falsk identitet, och uppgivande av annat syfte, trängts sig in i vårt hem och kränkt hemlivets helgd genom smygfilmning och mycket annat.

Självklart ställde vi inte upp. Varför skulle vi vilja delta i ett program, där vi vet att allt vi säger kommer att förvrängas och vinklas mot oss. Vi har tidigare erfarenheter från Strix Television och Robert Aschberg. Då de frågade om en intervju visste vi att programmakarna hade trängt sig in i vårt hus under falska förespeglingar och smygfilmat samtal vi haft i ren förtrolighet. Dessutom presenterades programmet (av Urban Björk, Strix Television, för Agneta Ogebratt i ett telefonsamtal) med ordalydelsen: ”Vi vill visa hur Hans Scheike lurar till sig unga osäkra flickor .. för att sedan utnyttja dem”. Vi vore väl idioter om vi hade ställt upp på att låta oss intervjuas efter denna oerhört kränkande behandling.

Den person som sa sig vilja samarbeta kring en hemsida om moderna terapier och som var här under falsk identitet och smygfilmade oss utan att vi visste om det, sa sig heta Peter Andersson. I själva verket hette han Mikael Ekman.

De falska reportrarna är troligen Hanna Zakai och Caroline Bagge.

Redaktören Urban Björk var tillsammans med sina kompanjoner inne på vår tomt och filmade vårt hus. Avsnittet när Urban Björk står på trappan är filmat långt in på tomten. Vi ville inte ha med dem att göra. Och gav dem absolut inte tillstånd att filma inne på vår tomt. Eller att över huvud taget beträda den.

Personer som deltagit i framställningen av programmet:

Programledare: Robert Aschberg

Produktionsassistent: Daniel Lönnqvist

Redigerare: Björn Eriksson

Inslagsfoto: Daniel Lönnqvist, Andreas Söderberg

Inslagsproducent: Stefan Stridh

Redaktion: Mikael Ekman

Fredrik Sjöshult

Hanna Zakai

Massmedium

Scripta: Linda Adamsson

Projektledare: Caroline Bagge

Bildproducent Nicki Martin

Redaktör Urban Björk

Producent Magnus Coinberg

Projektledare TV3 Mats Vesterlund